Yakety Sax – löjligt fånigt
På Roskilde upplever man alltid mer än bara musiken. Ehuru jag själv numer nästan endast tilltalas av musiken händer det då och då att något annat eljest fastnar i minnet. Så även förra sommaren.
Det var över trettio grader i skuggan och den savannliknande festivalplatsen reflekterade och förstärkte den glödande julisolens brännande strålar. Det var tropiskt. Detta till trots spirade energin och uppfinningsrikedomen hos festivalbesökarna. Speciellt hos danskarna.
Det finns en slags tradition hos unga festivalister att söka underhålla omgivningen på det att de skola bliva ihågkomna. Ett år hade till exempel en gäng göteborgare släpat med vägkoner, vägverkets avspärrningsband samt orangea munderingar bara för att i skift gräva upp och täcka igen en rektangulär grop. Från tisdag morgon till söndag natt höll det på. Festligt.
Ett annat år (eller om det var samma) hade ett camp (grupp av tält) riggat upp en mast och sände lokalradio med cirka 50 meters täckning. De tog in förbipasserande och intervjuade dem, spelade musik och lottade ut hångel och ligg.
Men kanske det roligaste jag sett var i somras. I den otroliga hettan satt tre pajkaluar i tjugoårsåldern. Danskar. Välartade som det såg ut. De satt, som de flesta, i en liten ring runt en stor musikspelare. Folk brukar signalera identitet på detta sätt. Fränast musik vinner. Det är mer än ett band man upptäckt på detta vis.
Vi hörde musiken redan på 100 meters håll. Det var tidig eftermiddag och vi var på väg in på området. Låten repeterades om och om igen och eftersom vi uppskattade låten tyckte vi att det var ett trevligt och muntert tilltag av de unga männen. Låten var Yakety Sax, som alla vet är ledmotivet till den klassiska brittiska sexsistkomedin Benny Hill.
När vi sex timmar senare var på väg till vårt camp igen, för att bylta på oss litet varmare samt för att snåla i oss mer medtagen sprit, satt samma trio kvar i sina stolar, runt samma musikspelare spelandes samma låt. Yakety Sax. Om och om igen. Utomordentligt fånigt.
januari 5th, 2010 at 7:02 e m
Oj, redan efter 3-4 vändor av den låten hade jag blivit totalt tokig. Nu brukar jag visserligen bli hyffsat tokig på Roskilde ändå, men man behöver ju mata trollet.
Ett schysst Roskildeminne dock!
januari 6th, 2010 at 10:36 e m
Jag tycker att om man bara står ut en si sådär femton gånger känns den helt naturlig.
januari 7th, 2010 at 4:34 f m
Äh, din mes!! Du pallade ju inte ens 13 ggr som du lovade din systerdotter!!!!
januari 8th, 2010 at 7:19 e m
Fast då var jag ju nykter.
januari 9th, 2010 at 10:04 e m
hahahahaXD jag tror jag dör. Dessa stereotyper av festival’are kommer man aldrig undan, men det är oxå dem som gör en festival till just en festival. Längtar till sommarn!
januari 10th, 2010 at 4:05 f m
Visst är det underbart?!