Vännerna – lärare i musik
När jag flyttade till Växjö för att ”studera” på högskolan (nu heter det visst universitet men det är bara reklam) var jag något av en oskuld vad gäller rock´n roll. Synth, Cure och litet grunge var vad som stod på den tonala menyn. Och så Beatles, Elvis, Billy Swan, Elton, Billy Joel, Gyllene Tider, Noice, Bach, Beethoven och Mozart. Så klart. Ett standardpaket för en medelklassunge född i början av sjuttiotalet med andra ord. Men i stort sätt oskuld.
Den första tiden, innan jag byggde mitt enorma nätverk, lekte jag mycket med Petter (som senare skulle bli en av mina bästisar) och han gillade mycket musik. Och inte den musik jag lyssnade på heller. När jag var tonåring i Forsheda var det bönderna och finnarna som lyssnade på hårdrock och Jocke Persson med tillhörande härke som lyssnade på Springsteen. Jag accosierade helt enkelt musiken med människor som för mig var främmande. Petter bytte ansikte på musiken och öppnade dörren till den amerikanska folk/country-baserade rocken som jag inte vill leva utan nu. Tack Petter.
Efter ett år ungefär var jag ordförande på Växjös bästa studenthak, Sivans, och därmed mer festande i Växjö än studerande. På en efterfest i en av campus alla studentkorridorer träffade jag Nybbo (hittar inget kort på Nybbo men har är snygg) för första gången. Han hette inte det då men han kom ifrån Nybro och det hörde man klart och tydligt. Det var litet som när Emil möter borgmästarens son Konrad i Vimmerby. När två gossar av samma skrot och korn möts för första gången vet man att man träffat en vän för livet. Det närmsta året hängde jag hos Nybbo varannan natt tror jag. Vi smygrökte och tittade på musikdokumentärer.
När min morfar fick mig att lyssna på klassisk musik när jag var i femårsåldern var det inte för att han sa att Mozart var bra utan därför att han lyssnade på det när jag var med. Likadant var det med Nybbo, fast nu var Bach och Händel utbytt mot Velvet Underground, Stones och Belle And Sebastian bland många, många fler musikaliska orkestrar som idag utgör grunden i mitt musikintresse. Tack Johan.
Sist men inte minst vill jag nämna min egen lilla hustysk, Strömer, som jag bodde ihop med under växjötidens två sista år. Han, Fytne (som mer långsiktigt bearbetat mig genom att ständigt kalla mig för Jävla synthare) och jag bildade därmed studenthögerns genom tiderna fränaste kollektiv. Att leva i kollektivet var litet som borgerligt femtital, med rökrockar, herrmiddagar och punsch blandat med ett totalt dekadent rockstjärneliv (för mig åtmistone) med allt vad det innebär. Patrik lärde mig djupet i Dylan och i Beatles. Men framförallt lärde han mig den svenska proggmusiken som även den är en hörnsten i min musikaliska moraluppfattning nu och för alltid. Därtill var det Patrik som lärde mig att jag kunde skriva. Tack Patrik.
Utan Petter, Nybbo, Fytne och Patrik hade inte sundaymorning funnits. Tack för det pojkar!
Tags: Hustysk, Nybbo, Petter, Sivans, Växjö
oktober 15th, 2008 at 12:33 e m
Det var förbanne mig det finaste jag läst sen din sköna skröna om Lou Reed.
Nu har jag konsultat åt Fytne när han köpte sig en gitarr. Fytne hade mycket likviditet så det blev en rätt bra rookiegura åt honom. Och fyra munspel och fem plektrum också.
oktober 15th, 2008 at 1:40 e m
Och jag får lyssna på övningarna.
mars 5th, 2009 at 2:58 f m
Det finns en engelsk version av den här webbplatsen?
mars 5th, 2009 at 1:34 e m
Inte ännu.