Sundaymorning

I SvD recenseras i dag Ulf Lundells senaste platta Omaha. Enlig Elin Unnes på nämnda morgontidning ”bör man vara tre glas ner i en flaska vin för att förstå Lundell”. Jo jag menar det. I mitt fall krävs det förmodligast så mycket brännvin att allt eventuellt förstånd för länge sedan redan runnit ut.

Att då försöka förstå en springsteen-wannabee-gubbstrutt som gör ett überpatetisk plagiat på Springsteens Nebraska (1982) är faktiskt helt meningslöst. Skall man bli full och lyssna på textstölder föredrar jag ”…Kom Kom Atombomb…”

Tags: Bruce Springsteen, SvD, Ulf Lundell

This entry was posted on onsdag, november 19th, 2008 at 1:44 e m and is filed under Bra musik, Dålig musik. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.

One Response to “Ulf Lundell – inte ens en kopia”

1. Reine Says:
   november 21st, 2008 at 10:55 e m

   Som man säger (sa?) i Hip-Hip-världen. WORD!

Leave a Reply