The Creeps – Utan spyor på Berns
En relativt småväxt människa frågade mig om jag inte skriver om aktuell musik. Det gör jag, sa jag, om den är värd att skriva om. Då sa den lille mannen att det släpps bra musik dagligen och konserter också. Ja, sa jag, men alla är inte värda att skriva om. Speciellt inte om samtliga i det fem man tunga musikskribent-etablissemanget redan har skrivit om det. Men om något viktigt händer låter jag Dig veta det även på engelska, tillade jag i sann Thomas Öberg-anda. The Creeps skall återförenas och de spelar på Trädgår´n i Göteborg den 30 oktober, på Berns i Stockholm den 31 och på KulturBolaget i Malmö den 1 november. Det är viktigt. The very famous pop group from Älmhult, Småland, The Creeps, is going to re-unite by playing the cities of Gothenburg, Stockholm and Malmoe in the end of October. That´s realy importand.
Bandets första skiva Enjoy The Creeps, (1986) som åtminstone till viss del spelades in i Holkya Studios, utanför Älmhult av Bosse Paulsson (Bosse som för övrigt producerat mig i början av nittiotalet) är experimentell, skitig, skramlig och det är tydligt att liveinspelningen inte behärskas till fullo, men det går definitivt att höra potentialen i de väl skrivna låtarna.
1988 var det stora året i Älmhults historia (Kamprads krimskrams-cirkus till trots) då kom nämligen Now Dig This ut. En jävla i helvetes bra skivjävel. Ni som hört den vet. Och Ni andra förhåller Er antagligen till Now Dig This som jag förhöll mig till GAIS innan jag såg dem spela för första gången. Året var 1999 och jag sitter med vännerna Gais och FRA-Anders på Gamleport i Göteborg innan en träningsmatch mor Tottenham på Gamla Ullevi. Det är min tur att köpa öl (Makrill-öl) så jag går in i baren där det står ett par andra makrillar och undrar vad jag tror om matchen. Jag svarar att jag inte vet så noga eftersom jag aldrig tidigare sett makrillarna. Då kom det något religiöst över deras anleten. Den minst försagde fick dock råg i ryggen och dristade sig till en kontrollfråga; – Har Du aldrig sett GAIS? I så fall bjuder jag på ölen.
Blue Tomato blev det stora genombrottet för gruppen och en av låtarna ”smash” var vinjettmusik för tevekomedin med samma namn. Det är en bra skiva det också, men den är litet för tillrättalagd och välproducerad för att den skall vara ritigt på riktigt. Litet plastig och JC-poppig för min smak, men den passerar självklart trivseltröskeln med råge. Blue Tomato är litet som Enjoy The Creeps fast tvärt om helt enkelt.
När jag pluggade (drack sprit och förde ett i allmänhet okristligt levende) i Växjö var vi på en av stadens mer studentikosa lokaler, namngett efter den gamle låd-dissidenten Folke Pudas, och såg The Creeps. Fytne atackspydde i urinoaren så att själva kräksprojektilen åkte med runt och ut igen på Fytnes byxben. När han vinglande återkom lyfte han benet och undrade om mitt ragg för kvällen ville lukta på det. Det ville hon inte.
september 15th, 2008 at 7:41 f m
Pudas var ju även stamhak för grabbarna i The Ark. Hur många spelningar gjorde inte de stackars Rottnarna innan karriären började ta fart?
Nåväl, the Creeps på Hultsfred 89 var en upplevelse minsann. Fläkten till orgeln brummade upp så mycket energi att alla i tältet var genomsvettiga efteråt. En fysisk totalupplevelse.
Och det är märkligt att inte fler har insett det helt uppenbara, nämligen att Now Dig This är deras överlägset bästa platta någonsin!
september 15th, 2008 at 10:10 f m
Jo, The Ark var litet av studenthusband i Växjö på den tiden. Det var dock efter vår tid igentligen. Creeps gjorde ju ett undantag. Däremot var jag en av de första som ordna spelning åt Damn utanför Malmö och Lund. Utan Timbak på den tiden, men ändå.