På 80-talet i Forsheda fick man i regel sina kulturella intryck från familjen och vännerna. Musikvideos och Youtube fanns ju inte och det var ytterst sällan man identifierade sig med någon global kultur. Det man såg i sin närhet var det som fick representera kulturen och i detta fall musiken.

De människorna som lyssnade på Springsteen och hårdrock var inte min typ av människor helt enkelt. Synthen var det första steget utanför ankdammen i Forsheda. Men med nya bekantskaper växte sinnet och till slut hade jag utvecklat en egen smak. Och i den ryms både hårdrocken och Bruce Springsteen.

I helgen lärde jag mig att spela The River på munspel. Det hade jag inte trott 1985 när jag åkte på motormässa till Stockholm med ett gäng halvraggare som lyssnade just på The River hela vägen upp. Jag hatade den passionerat. Men lyssnade aldrig. Det jag hatade var det som mina medresenärer representerade. För mig. Då.

Nu träffar jag dessa människor ibland när jag är hemma och kan då konstatera att de inte var så hemska som jag trodde. Det var jag som var liten och rädd. Och fördomsfull. Jag brukar tänka på detta innan jag dömer fördomsfulla människor idag. Eller brottslingar. Jag brukar tänka att det alltid finns en anledning till trångsynthet och intolerans.

Bruce Springsteen och The River är litet av upplysningens symboler för mig. Att jag i sjuan på allvar trodde att Kiss och Iron Maiden var djävulsdyrkare och att jag skulle brinna i evighets evighet om jag lyssnade på denna musik kan väl i någon mening skyllas på missionskyrkan. Men att jag själv dömde de människor som älskade Springsteen och dessutom bar jeans kan jag bara skylla på mig själv.

Men man lär så länge man lever.

Det är med anledning av de på blott elva minuter utsålda Springsteen-biljetterna som Markus Larsson gråter ut i sin kära skitblaska.

Larsson menar att en hårdare lagstiftning (oklart vilken) skulle minska svarta börsens roll på marknaden. Problemet han beskriver är det att företag köper upp biljetter och säljer dem dyrt. Detta är förvisso med sanningen överensstämmande men det bevisar dock bara att det är onödigt med lagstiftning.

När tillgången på en vara eller en tjänst är betydligt mindre än efterfrågan på den samma finns det en enda väg att gå. Höj priset. Att en marknad vuxit fram vid sidan av den legala biljettmarknaden beror enkom på att betalningsviljan är betydligt högre en de reella biljettpriserna. Höj priset och svarta börsen har förlorat sin grund. Svårare än så är det inte.

När Jenny Lind i mitten på det förrförra århundradet sjöng i New York, såldes den dyraste biljetten för 500 dollar. Intet nytt under stjärnorna således.

Alla kan inte gå på konsert och det är ingen männsklig rättighet att se Springsteen. Markus Larsson har förmodligen råd att gå på konsert själv men som de flesta andra på Aftonbladet lider han av den i kvällstidnings-sammanhang så vanliga åkomman låtsasmoral. Eller som Gud i Brallan skulle ha uttryckt saken: ”Fy på dig såsse, vad du luktar skit”.

Saken är den att det dör ca 20 000 barn om dagen i Världen. Detta beror primärt på att EU och USA bedriver handelshinder mot de fattigaste länderna i Världen.

Det Demokratiska partiet i USA med Barack Obama i spetsen har länge varit för handelshinder. Detta därför att kunna subventionera inhemskt jordbruk och amerikansk tillverkare (arbetarklass-röster) och allt annat som inte borde tillverkas i länder som USA, utan i de länder som behöver göra den ekonomiska resa som vi gjorde för hundra år sedan. Detta förvägrar EU  och USA emellertid dessa döende länder för att sedan kasta litet bistånd i händerna på ledarna i samma länder så att de skall hålla sig på mattan. Fy Fan!

Saken är den att Obama är rasist. Jodå. Han är fullt medveten om detta enorma problem och är trots detta fortfarande för handelshinder. Då är man fan ta mig rasist.

Den 16 oktober skall Bruce Springsteen och Billy Joel spela för någon Obama pengartiggar-tjohejsan. Biljetterna kostar mellan  $2.550 och $10.000 och man får väl förmoda att Obamas tankar inte drar åt familjen i Kenya just denna kväll.

Så alla jävlar som inte fattar mer än musik; läs några rader politisk historia. Man måste inte heja på kömmunister bara för att de flesta banden tycks göra det. De har nämligen inte fattat ett skit de heller. Själv lyssnar jag hej vilt och jag skiter fett i om banden är anarkokapitalister, syndikalister, maoister, stalinister eller vanliga jävla folkpartister. Men några jävla barnamördare tänke jag fan inte lyssna på och håller följdaktingen tummarna för att Obama inte startar ett jävligt fett band. Men det är nog ingen överhängande risk. Det ser dystrare ut för barnen.