Jag vet inte om jag hinner dit och om jag gör det kan hända att jag får gå ensam. Mina, annars så kloka vänner, har nämligen inte fattat ”grejen” med Morrissey ännu. Nej, det är klart att det är svårt att fatta något som är bildat, musikaliskt och själsligt för ett gäng bonnläppar från Värnamo. Men i ärlighetens namn skall sägas att de är tillräckligt kloka för att inte dizza honom. De känner kulturen så pass väl att de vet att det är bra. De har som sagt bara inte fattat grejen ännu.

För mig var det likadant. Jag gillade The Smiths på ytan under åttiotalet. Detta för att jag fattade att det var något man borde gilla. Och jag ogillade dem inte. Jag fattade bara inte grejen. Men så en natt i Växjö, med allt vad det innebar, trillade så polletten ned till slut. Och sedan dess har maskinen spelat utan uppehåll. Och så är det med Morrissey. Det är nödvändigtvis inte kärlek vid första ögonkastet. Men när just den rätta strängen anslagits blir Morrissey en del av av Din själsliga världsuppfattning. Åtminstone är det så för mig.

Mina vänner äger även de denna sträng som så tålmodigt väntar på att poletten skall trilla ned. Men detta förutsätter att man har lagt i kronan i automaten. Viljan att lära sig måste vara där. Morrissey är alldeles för speciellt för att komma gratis. Men när han kommer är det med multipla orgasmer.