Glasvegas är ett bra exempel på detta. Mörk betongrock med gråten i halsen a la´ Broder Daniel fast med bättre sång och bättre musiker. Nu säger jag inte att Glasvegas är bättre än BD men de spelar och sjunger bättre. Jag har ytterst svårt att tro att de inte lyssnat på göteborgsbandet. Om Ni inte tror mig så lyssna själva till Geraldine eller Daddy´s Gone.

Det är väldigt äkta på ett sett som bara Göteborg klarar av att leverera i Sverige. Det finns en social realism i dessa två städer som blandat med rätt konstnärskap är misserabelt vackert och helt unikt. Tack för det arbetarkulturen!