Most Likely You Go Your Way (And I’ll Go Mine)

Señor (Tales Of Yankee Power)

I’ll Be Your Baby Tonight

Stuck Inside Of Mobile With The Memphis Blues Again

Tryin’ To Get To Heaven

Things Have Changed

Watching The River Flow

Blind Willie McTell

I Don’t Believe You (She Acts Like We Never Have Met)

I Believe In You

Honest With Me

Billy 1

Summer Days

All Along The Watchtower

Cry A While

Like A Rolling Stone

Forever Young

Patrik Strömer, Sundaymornings egen hustysk rapporterar från Berns att det var en Bob Dylan på mycket gott humör. Det kan man kanske se på låtarna. Annars var det som vanligt dåligt ljud och ett riktigt stompigt komp. Mycket munspel och Roads-jammande gjorde dock att det var en mycket bra Dylankonsert. Vilket är långt i från säkert alltid.

När Dylan är på dyligt humör är det sannolikt att det även på Globen imorgon blir en bred låtlista och en leende Dylan. Kan knappast bärga mig.

När Bob Dylan ler har han trevligt. Han ler inte för att behaga. Han gör överhuvudtaget intet för att behaga. Men när han ler vill han spela bra. Och då är det bäst.

Dylans känsla för musik är unik. Han har gjort några av de starkaste låtarna i rockhistorien ehuru det sällan har varit han själv som gjort dessa låtar kända. När Dylan ler kan det hända att han spelar några av dessa pärlor. Och dessutom spelar dem väl. Då är han svårslagen.

Hoppas får vi väl göra att det blir bra i mars. Om inte kommer han högst förmodligast tillbaka igen och då kanske med ett brett leende på läpparna.

Enligt Rolling Stones senaste lista över de 100 bästa sångarna genom tiderna hamnar Bob Dylan på sjunde plats. Hur tänkte de då? Med tanke på att Muddy Waters hamnar på 53:e plats och BB King på 98:e så är det väl knappast troligt att det är några objektiva kriterier som legat till grund för listan. Nu är ju Dylan väldan bra, men inte på att sjunga.

Hustysken (som formulerade frågan) och jag var hyfsat överens. När kommersiella krafter möter de idéella blir det nästan alltid fel. Någon bonnjävel till arrangör i Skåne tror i sin svårt förvirrade hjärna att bara för att många lyssnar på Hola och på Dylan är det en bra idé att tvinga samman dessa helt väsensskilda musikaliska fenomen. Bara för att jag gillar vaniljsås och hummer betyder det med nödvändighet inte att jag måste äta detta tillsammans.

Peps Persson spelade dessutom munspel i Hola vid nämnda tillfälle. Han spöade därmed Dylan i munspel och Wiehe i allt annat med hästlängder. Men det är klar att det absurda i denna historia är att skånska bondsocialister överhuvudtaget får spela med jordens mest adekvata rockpoetiska politiska kommentator.

Det kommer alltid att finnas personer som säger sig hata artister som Morrissey, Kent och Håkan Hellström. Anledningen är att detta är konstnärer som säger saker genom tonsatt poesi som är för svårt att förstå för idoter. Sen finns det de som fattar men blir rädda. Och de som bara tycker att  ”clowner” som dessa är fula, sjunger falskt eller bara inte kan spela munspel.

Jag har sett Håkan ett tiototal gånger, Kent har jag sett en gång och om jag inte ser dem igen är det med intill visshet gränsande sannolikhet tillräckligt för att veta. Morrissey rockar fett alltid. Har Ni inte sett honom? Nehe, men googla  honom en gång då och lyssna och håll käften sen. Det kommer alltid finnas de som skyddar sitt eget svaga inre genom att förneka de som har ett minst lika svagt inre men har förmågan att uttrycka detta i konst, poesi eller i musik. Det är Er jag gärna bjuder på middag och pratar med. Allt annat är bara been there, than that.

Håkan är ju bara en massa rip offs och snodda texter. Och? Vad tror Ni musik handlar om? Tror Ni att The Verve skrev Bittersweet Symphony eller att Stones gjorde det?  De som sett Håkan live och lyssnat på vad han vill säga, är förmodligen onda om de inte ens erkänner att han är begåvad. De som hatar Kent är ignoranta och de som inte fattar Morrissey, fattar helt enkelt intet.

Sen finns det, tror det eller ej, de som på fullaste allvar tycker att Bob Dylan är överskattad. Hur menar de då? Att hans låtar inte har framförts av världens främsta artister ? Eller att han inte är den ende i rockvärlden som i Svenska Akademien på allvar omsusats för Nobels litteraturpris? Sen att han inte är någon Eric Clapton på gitarr eller inte heller spelar munspel som Tots Tillerman är väl av akademisk betydelse. Det finns säkert hundra studiomusiker i Stockholm som gör detta bättre. Men det finns  inte hundra människor i Stockholm eller i Världen som skriver detta;

* 1962 – Bob Dylan
* 1963 – The Freewheelin’ Bob Dylan
* 1964 – The Times They Are a-Changin’
* 1964 – Another Side of Bob Dylan
* 1965 – Bringing It All Back Home
* 1965 – Highway 61 Revisited
* 1966 – Blonde on Blonde
* 1967 – Bob Dylan’s Greatest Hits (samling)
* 1967 – John Wesley Harding
* 1969 – Nashville Skyline
* 1970 – Self Portrait
* 1970 – New Morning
* 1971 – Bob Dylan’s Greatest Hits, Vol. 2 (samling)
* 1973 – Pat Garrett & Billy the Kid (soundtrack)
* 1973 – Dylan
* 1974 – Planet Waves
* 1974 – Before the Flood (live)
* 1975 – Blood on the Tracks
* 1975 – The Basement Tapes
* 1976 – Desire
* 1976 – Hard Rain (live)
* 1978 – Masterpieces (samling)
* 1978 – Street Legal
* 1979 – At Budokan (live)
* 1979 – Slow Train Coming
* 1980 – Saved
* 1981 – Shot of Love
* 1983 – Infidels
* 1984 – Real Live (live)
* 1985 – Empire Burlesque
* 1985 – Biograph (samling)
* 1986 – Knocked Out Loaded
* 1988 – Down in the Groove
* 1989 – Dylan & the Dead (live)
* 1989 – Oh Mercy
* 1990 – Under the Red Sky
* 1991 – The Bootleg Series Volumes 1-3 (Rare & Unreleased) 1961-1991 (samling)
* 1992 – Good as I Been to You
* 1993 – The 30th Anniversary Concert Celebration (live med diverse artister)
* 1993 – World Gone Wrong
* 1994 – Bob Dylan’s Greatest Hits Volume 3 (samling)
* 1995 – MTV Unplugged
* 1997 – Time Out of Mind
* 1998 – The Bootleg Series Vol. 4: Bob Dylan Live 1966, The ”Royal Albert Hall”
* 2000 – The Essential Bob Dylan (samling)
* 2001 – ”Love and Theft”
* 2002 – The Bootleg Series Vol. 5: Bob Dylan Live 1975, The Rolling Thunder Revue
* 2004 – The Bootleg Series Vol. 6: Bob Dylan Live 1964, Concert at Philharmonic Hall
* 2005 – The Bootleg Series Vol. 7: No Direction Home: The Soundtrack (soundtrack)
* 2005 – The Best of Bob Dylan (samling)
* 2006 – Modern Times
* 2007 – Dylan (samling)

In Your Face!

1. Like a Rolling Stone, Bob Dylan

Vet i fan om jag satt den på första plats, men de var väl tvungna. Det är naturligtvis en fantastisk låt men den är sönderspelad och allt det där som inte skall spela någon roll.  Första gången jag verkligen lyssnade på denna låt (hade naturligtvis hört den innan) var det tack vare kompis Petter och hansesa gitarrspel i Växjö. Utan honom vet ifan hur det hade gått med mitt musikintresse. Som sagt en mycket bra låt. Men första plats? Av alla Världens låtar? Jag vet inte.

2. Satisfaction, The Rolling Stones

Om inte annat är detta den bästa rocklåten. Eller en av de bästa. Hursomhelst bra låt och skall man ha en lista (och det skall vi ju) kan lika gärna denna bli tvåa.

3. Imagine, John Lennon

Inte en jävla chans. På en lista med E-type, Dralban och Christer Sjögren skulle den sannolikt ha platsat men inte med nödvändighet i topp.

4. What’s Going On, Marvin Gaye

Klockrent.

5. Respect, Aretha Franklin

Discoskit med bra sång. PC. PC. PC

6. Good Vibrations, The Beach Boys

Har aldrig förstått mig på Beach Boys. Ett gäng surfande fjantpellar som aldrig blev bättre än någon på något de tog sig för. Litet som jag faktiskt, men jag platsar inte heller på topp 20-listor.

7. Johnny B. Goode, Chuck Berry

Gå bort.

8. Hey Jude, The Beatles

Nu börjar vi snacka låt. Detta är en riktig poplåt. Den har om inte allt, tillräckligt mycket för att klassa in på listan.

9. Smells Like Teen Spirit, Nirvana

Kanske skulle ha hamnat överst. Jävlar i havet vilken låtjävel di gjorde här du. Så de gjorde!

10. What’d I Say, Ray Charles

Tack för lång och trogen tjänst. Move on!

11. My Generation, The Who

Också mycket bra, men här bör jag konsultera min hustysk först. Annars blir det ett jävla holabalo. Återkommer.

12. A Change Is Gonna Come, Sam Cooke

Kan av kunskapsbrist inte kommentera.

13. Yesterday, The Beatles

Jag kan räkna upp tio Beatles låtar som är bättre. Men det gör jag inte.

14. Blowin’ in the Wind, Bob Dylan

Litet lika dant här. Visst platsar låten men vad är de rädda för? Dra på med en tungviktare.

15. London Calling, The Clash

Här får The Clash betalt för sitt medelklassrykte som Pistols och Ramones saknade. Men frågan är om inte plats 15 skall stå mellan dem.

16. I Want to Hold Your Hand, The Beatles

Nej, Nej Nej! Får många och för få av de bästa!

17. Purple Haze, Jimi Hendrix

Högre upp! Mycket högre!

18. Maybellene, Chuck Berry

Bara för att man var först…

19. Hound Dog, Elvis Presley

Elvis bör kanske vara med, men hursomhelst inte med den här pisslåten. Eller var det kanske den enda han skrev själv. I så fall, ut med skiten.

20. Let It Be, The Beatles

Den bästa Beatles-låten hittils på denna lista. Borde komma högre upp, men bara i avsaknad av de bättre av samma grupp.

Idén verkar bra och artisterna är ju knappast kattskit de heller så jag tänker nog betala för en nedladdning av War Childs, Heroes. Men eftersom skivomslaget är designat av John Squire som gjorde omslaget till The Beatles, Help, kanske jag rent av köper CD:n.

Glöm Nu inte att onsdagens blogg kommer att innehålla den första musikguiden för helgen som kommer så småningom. Onsdagarna kommer fortsättningsvis bjuda på denna service och jag kan därutöver utlova en riktig rövarhistoria om Dave i DM, som för övrigt kommer med en ny CD i november. Den 6 oktober håller de presskonferens i Berlin och till denna eminenta tillställning kan man vinna sitt eget presspass. Gutt!

Slutligen kan nämna att eftersom jag hade läsarrekord efter Coldplay-historien, kommer jag att gå på jävligt många konserter i höst och vinter. Bara så att Ni vet när Ni går till Era jobb i novemberslasket.