Synthskola – del 3
Min käre vän (hårdrockare, omvärldsanalytiker, lönearbetare och musikspanare) Fredrik Yngve påminde mig om en väsentlig sak i ämnet elektrisk musik. Vilket får mig att fortsätta min folkbildning i ämnet Synth. Meine damen und herren: Del tre i Sunday Mornings Synthskola.
Petter Andersson (ofta nämnd här på bloggen) är ständigt på jakt efter sanningen. Sanningen i vad som i sann mening är synth. Jag har sökt svara på den frågan både här och till Herr Andersson själv. Eftersom han fortfarande söker tvingar det mig till att erkänna mina pedagogiska brister. Jag vet själv svaret, men jag kan inte förklara. Jag ger därför upp att försöka ge ett direkt svar och låter istället tiden ge svar. Genom att troget läsa Sunday Morning kommer Ni, vad det lider få svar på Era funderingar. Så även Herr Andersson.
Nu till Fredrik Yngve och hans fundering. Modern elektrisk musik är så pass bra i sin strävan att låta akustisk att det är omöjligt att höra att den är elektrisk. Så har det förvisso varit ett tag men med dagens tunga musikaliska industri blir vi mättade med denna typ att lätt underhållande underhållning.
Genom att äga en dator och en uppkoppling kan vem som helst göra musik. Musik som till höres inte skiljer sig nämnvärt från riktig musik. Nästa all musik som signas i dag är skit. Skit i den bemärkelsen att det endast är ett antal icke atonala ackord i snygg förpackning. Konsten saknas helt. Och detta är helt i sin ordning. Men vi som tycker om musik har ett ansvar att peka ut denna dynga för generationer efter oss. Det vore mycket tråkigt om denna kommersiella smörja helt fick dominera den musikaliska Världen. Och dessvärre ligger den elektriska musiken närmast branten.
Det finns emellertid fortfarande bra elektrisk musik. Den moderna housen är ett bra exempel. Mängder av ambiösa DJ:s med historie-musikalisk kunskap gör dagligen mycket bra technopop. Men detta för en liten grupp av människor. När jag förra sommaren spelade min gamla ”råsynth” för DJ:n Albin Myers blev han väldigt fascinerad och inspirerad. Albin tillhör en annan generation men har ändock känsla för vad som bör bevaras och vad som bör förnyas. Det gör sig bara om man har en grundläggande musikalitet.
Och det är just musikalitet som saknas i mycket av den moderna musiken. Och då framförallt i den elektriska genren.
Det svenska bandet Komeda har litet som idé att ta allt ett steg längre. Det vill säga att de, med sina konventionella instrument söker låta som vore det elektroniska instrument som i sin tur sökte låta som akustiska. Ungefär som när Såssarna vill ha förnyelse och vara som Nya Moderaterna. Komeda gör hursomhelst ett fantastiskt sublimt inlägg i denna fråga.
Och till sist: När Ralf Hütter 1988 fick frågan om vad han tyckte om den nya technomusiken, svarade han: Va då nya, vi har gjort techno sedan 1971.
Det här inlägget ger Er en nödvändig referens till kunskapen om synthens varande och låtande. Om Ni nu undrade.
Tags: Synth