Stones – Rocking and Rolling
I dagarna släpps en ny film om The Roling Stones. En av flera i raden. För två år sedan gjorde Martin Scorsese dokumentären, Shine a light om det legendariska bandet. Filmen gick emellertid helt och hållet media förbi. Förmodligen på grund av Scorseses tappade samtidsförmåga. Det är inte längre genom dåtidens människor vi finner nya sanningar i den formgivande rocken. Det är med de nya generationernas tolkning av den genuina rocken som vi lär oss något nytt.
I juni släpps den senaste i raden av Stones-dokumentärer. Stephen Kijaks (född 1969), Stones In Exile berättar om när Stones blev ett med den europeiska kultureliten på den franska rivieran i början av sjuttiotalet. Detta är tydligen en nykter och litet distanstagande dokumentär som söker visa upp den dubbelmoral som var brukligt under denna tid. Och då tänker jag inte på Stones eventuella ambivalenta moral utan på den brittiska skattemoralens fel och brister. På samma brutala sätt som skattemyndigheterna i Svergie skrämde iväg Ingmar Bergman, jagade engelska myndigheter iväg de fem rebellerna i Stones till ett soligare och mindre befallande samhälle på den franska solkusten.
Resultatet av denna exil blev en av rockhistoriens renaste och bästa rockplattor, Exile on Main St. Men om detta hade de brittiska skattemyndigheterna förmodligast inte en aning om när de skickade kvarskattesedeln till Mick Jagger.