Roskilde – gryning i sikte
Nu börjar bandlistan inför årets Roskildefestival bli färdig. Personligen tycker jag att det kunde vara bättre. Men det kunde vara betydligt sämre också. Normalt sett borde jag antagligen tycka att årets band håller hög standard. Det är bara det att jag sett dem. Allihop. De flesta hursomhelst. Några dessutom flera gånger.
Trots detta är det några guldkorn som jag med glädje ser fram emot: Nick Cave & The Bad Seeds. Såg visserligen Nick förra året men då utan The Seeds. Oasis. Har av någon outgrundlig anledning aldrig sett dessa arbetets söner live tidigare. Pet Shop Boys. Har nytt och väldigt bra matreal. Ett helt annat nytänkande än Depeche Mode. Fula gubbar möjligtvis men det skall bli kul att se. Coldplay. Höstens bästa konsert kan bara mynna ut i en sämre upplevelse men det får bli extremt mycket sämre än i Globen för att det skall bli dåligt. Håkan. Håkan är alltid bra. Spelar han under den danska eftermiddagssolen är det en helgjuten succé.
Så till några band jag inte sett tidigare: Madness. Bara att hoppas att de inser ett deras nutida musikaliska roll är ytterst marginell. Och att detta leder dem till slutsatsen att de bör bjuda Roskilde på en nostalgitripp av stora mått.
Slutligen till festivalens höjdpunk: Glasvegas. Det är så bra att hälften hade varit nog. De skall spela sent på natten. Hoppas jag. Jag vill rida på natten med Glasvegas svarta toner och jag vill möta morgonen surfandes på den bitterljuva gryningskänslan som bara sista natten på Roskilde kan ge. Sunday Morning.
Tags: Roskilde-Festival