Rolling Stones – Gimme Shelter
”Oh, a storm is threat’ning, My very life today; If I don’t get some shelter, Oh yeah, i´m gonna fade away“
Texten är hämtat från Rolling Stones låt ”Gimme Shelter” från 1970 och tillika dokumentär från 1969 (släppt 1970). När The Rolling Stones turnerade USA på senhösten 1969 kulminerade i någon mening hela flower power-rörelsen. Stones hade på sommaren samma år medverkat i Woodstock. Nu sökte de en egen väg till musikhistorien. Och de lyckades. Men inte riktigt som de hade tänkt sig. Sex personer dog på deras avslutningskonsert på The Altamont Speedway Free Festival utanför San Francisco, CA, USA.
Stones hade bestämt att göra en turné-dokumentär på denna deras första riktig stora turné i Amerika. The Summer Of Love var förbi och Woodstock likaså. Alla ville rida på vågen av kärlek. Allt för litet av det sistnämnda och allt för mycket av artificiella upplevelser banade dock vägen till slutet för denna kanske mest inflytelserika perioden i modern musikhistoria. Men allt har som sagt sitt slut. Så även blommornas makt.
I dokumentären ”Gimme Shelter” spelar Stones ut sina sista kort vad gäller den kärleksfulla generationen. Stones turnerar i USA med tron att de fortfarande sprider kärlek. Med goda intentioner och aningslösa bilder av vad de kan åstadkomma spelar de sig igenom ett USA där människors bitterhet över ett krig de inte förstår har tagit över hoppet om förändring och ett USA där makten inte längre förmår att se vad folket är så förbannade över. Folket förstår inte makten och makten ej heller folket.
I detta vakuum föds en cynism som rent av är antitesen till flower power. Från själslig onani till ytlig masturbering. Denna kyla kom att bindas som en mörk fond i all seriös populärmusik fram tills dess att Ramones förlöser den i sin militanta anti-hippiepunk i mitten på sjuttiotalet. Men det är en annan historia.
Gimme Shelter är en fantastiskt vacker film regisserad av Albert och David Maysles. Det är långsamt och kornigt. Nästan som Anton Corbijn. Fast på riktigt. Filmen visar Stones mest bluesiga sidor och samtidigt på det tragiska i den brytpunkt filmen är gjord. Blues i dubbel bemärkelse.
En av filmens vackraste ögonblick är när hela bandet sitter ned i en lånad studio i mellanvästern och lyssnar på den slutliga versionen av Wild Horses. En fantastisk låt och en underbar illustration av Världens största rockband vid tillfället.
Filmen är uppbyggd så att tittaren får ana vad komma skall. Spelningarna representeras med en låt. Och man får se hela låten och inte något sönderklippt MTV-skit. Blandat med detta får man se The Stones och regissörerna klippa filmen och kommentera det tragiska slutet. Allt annat falnar naturligtvis i jämförelse med detta men filmen lyckas ändå förmedla något positivt. Ett hopp om framtiden som ligger just i musiken och inte i allt runt omkring.
Till sist. Sympathy For The Devil sägs vara Stones olyckssten. När Mick Jagger kliver upp på scen, inför den halva miljonen ungdommar som samlats på Altamont Speedway denna decemberafton 1969, skämtar han om hur deras Sympathy For The Devil alltid för olycka med sig. Denna kväll visade sig ödet som sagt vara på sitt mest ironiska humör.
…Let me please introduce myself
Im a man of wealth and taste
And I laid traps for troubadours
Who get killed before they reached bombay
Pleased to meet you
Hope you guessed my name, oh yeah…
Tags: Gimme Shelter, Rolling Stones
november 29th, 2008 at 1:03 f m
Riktigt intressant, den filmen ska jag definitivt lägga vantarna på.
november 29th, 2008 at 3:49 e m
Det tycker jag. Se den gärna ensam sent på natten med en flaska whiskey.
december 1st, 2008 at 10:07 f m
Cynism stavas med C.
Men en snygg alludering på aktuella händelser lyckades du hitta. Och en elegant sammanfattning av filmen får man ju säga. Hatten av för detta!
december 1st, 2008 at 9:35 e m
Cynism!
december 1st, 2008 at 11:05 e m
[...] av sjuttiotalet utan utgör även en brygga mellan det flummiga sextiotalet (läs min blogg om Stones) och den mer militantana rockkultur som växte fram med Ramones, New York Dolls och Sex Pistols och [...]