PMS – Parachuteless Mental Skydive
Konsert
Parachuteless Mental Skydive (PMS)
Pub Anchor Stockholm
8 oktober 2008
Pub Anchor är en av Sveriges få riktiga hårdrocksbarer. Här trängs gothbrudar och motorcykelgäng med c-kändisar och helt vanliga hårdrockare. Denna onsdag är det karaoke. Hårdrockskarakoe. Min första tanke var freakshow men jag har ärligt talat aldrig sett så många rockstjärne-wannabes sjunga så bra någon gång. Min andra (eller tredje) tanke var att det vore kul att dra hit ett gäng japanska affärsmän på riktig karaoke. Då skulle de blivit bra förvånade. Anchor är ett bra ställe även om man inte är hårdrockare och det är ytterst få ställen i Stockholm där både gäster och personal är så trevliga som här.
PMS som Parachuteless Mental Skydive förkortar sig, är enligt mig ett tväräkta metalband med en släng av grunge möjligen. Bandet håller med men Kaffe Myers (sångare och textförfattare) tvekar när jag nämner likheten med Iron Maiden. Antingen är jag dålig på nyanserna eller så har Myers fel. Jag tror att han har fel och det bör han se som en komplimang. Det är naturligt att vilja låta unikt men det tycker jag inte att de gör riktigt fullt ut. De är fantastiskt tekniska och de spelar med känsla och frenesi. Jag vet inte om det är jag eller om det faktiskt är viktigt att komma ihåg åtminstone en enda liten melodi från den drygt halvtimmelånga spelningen.
Ossian Ekberg (som tillfälligt spelar bas var tidigare ordinarie men hoppar nu in på gigen tills de hittat en ny) är den i bandet, vid sidan av Myers, som har mest stjärnkvalitet. Synd bara att han slutat. De flesta i PMS verkar veta exakt var de är på väg och vad de vill. Och det märks på scen där de har fullkomlig närvaro. Musikaliskt och tight så det inte går att pressa in ett risslapapper mellan musikernas individuella prestationer.
Magnus Hultman (rytmgitarr och kompositör) är något av en ledare för bandet och pratar gärna om svärtan i hans musik som han hämtar i sitt liv. Särskilt nämner han mammans cancer som en av många svarta bäckar att ösa ur.
Jonas Berge är en lysande gitarrist (lead) och när jag berättar om min hårdrockande kusin Calle som är en riktig helyllekille knäcker han kvällens oneliner: – Alla riktiga hårdrockare är mammas gossar. Och det slår mig att jag aldrig träffat en praktiserande hårdrockare som inte är en riktig svärmorsdröm. De förhåller väl sig till fansen som AIK:s spelare förhåller sig till apberget på läktaren kan jag tänka mig. Eller så är det ett snällt släkte helt enkelt. Hårdrockarna alltså.
Richard Even (trummor) är den i särklass mest passionerade medlemmen i PMS och det märks även när han spelar. Att det inte går att peta in cigarettpapper i deras låtar beror mest på hans trumspel och Ossians bas. Det skall bli intressant att se om de hittar en bassist som är lika samspelt med Richard. Men om Metallica lyckades skall väl Parachuteless Mental Skydive kunna lyckas de också. Gör de det och slänger in litet mer harmoni i kompositionerna tror jag att det kan bli något riktigt bra av PMS.
Tags: Hårdrock, Konsert, Metal, Parachuteless Mental Skydive, PMS, Pub Anchor