Ompa Ompa – lika mystisk som tangon
Sitter i en liten hytte vid stranden av den magnifika Hardangerfjorden i Noreg och njuter en öl med redaktionsmedlem FunkisJohan och vännen Rudolf. Vi lyckade just ta oss in på ett av de får gratis trådlösa nätverk som finns till hands här i västra Noreg. Vad skall vi då blogga om?
Tidigare idag när vi anlände till denna löjligt vackra plats (litet bögig faktiskt) och satt framför vår hytte med en svensk folköl i handen hände det otroliga, men samtidigt så självklara: En karavan innehållande 25 tyska husbilar stod på rad för att komma in på campingen. Det gjorde de, med tysk bravur. Efter 10 minuter var de uppställda i två led linje med utfällda yttertält och inriktade paraboler. Vi häpnade samtidigt som vi nickade igenkännande åt spektaklet.
Då slog det mig att Kaisers Orchestra är här ifrån bygden samt att den inmarscherande tyska bilkaravanen sannolikt riktade in sina paraboler så de skulle kunna se en av de minst elva ompa ompa game showerna som ikväll visas i de olika tyska kanalerna. Kaisers är ett av Norges bästa rockband och de spelar ompa ompa.
Kaisers spelar visserligen ompa men av balkansk art och med klar inspiration av band som Bob Hund och Red Hot Chili Peppers. Av de balkanska banden är kanske Kocani Orchestra mest känt i Sverige genom sin medverkan i Svart katt, Vit Katt. Tysk Ompa Ompa känner vi all till som någon gång varit på afterski i Österrike eller Tyskland.
Vad har då dessa tre så olika geografiska områden gemensamt som gör att de odlar fram ompa ompa-band på löpande band?
Om vi börjar med de tyska egenskaperna är det inte så svårt. Den tyska ompan går i två-takt och det ungefär vad tyskarna klarar av nu förtiden. De har marsch-musik, Ramstein och dansband. Tvåtakt. All begåvning tog slut med Kraftwerk helt enkelt.
På balkan har de tydligen spelat den mer avancerade varianten av ompan sedan medeltiden eller så vilket gör denna genre till en naturlig del av deras kultur.
Norrmännen är knepigare. Möjligtvis är det bergen eller Bergen eller rent av en trötthet på fjordhouse, black metall och svensk musik. Jag förstår inte riktigt. Hursomhelst föredrar jag den norska varianten ov denna ganska bisarra musik.
Frågan återstår dock: Vilken är den gemensamma nämnaren? Kan det vara olika varianter av kortbyxor? Kanske dras norrmännen omedvetet in mot Europa likt balkan gör det medvetet. Som Ni ser har jag inga svar. Men det kanske Ni har?
augusti 13th, 2009 at 8:01 e m
inga svar men en massa tankar haha