Niklas Hagald – Totos svenske trummis
Kontraster. Sitter i Hammarby Sjöstad och dricker grogg med Grover. Vet, gör vi att Obama vinner. Hoppas är en helt annan sak. Kontraster. Obama – MaCain. Svart – Vitt. Nu är det inte hudfärgen jag tänker på, men visst är det lustigt att hela Världen hejar på Obama på grund av hans färg? Men nog sagt om den saken.
För några veckor sedan var jag hos Grover i sjöstaden då också. Vi hyrde Control, filmen om Ian Curtis. En extremt svart film om Joy Divisions sångare, hans liv och självmord. Jag fick tjata på Grover för att vi skulle se denna mörka film. Grover var mer på glammigt humör. Kompromissen blev att jag lovade att se Mamma Mia. Kontarster. Men man lär så länge man lever. Mamma Mia visade sig vara en underbart skön feelgood film. Jag är inte bara mörk, visade det sig.
Förra lördagen var jag ånyo på besök hos vännen Claes (Grover). Jag har för vana att komma sent dit ut. I själva verket har jag aldrig anlänt till Claes och Malin (Grova) före midnatt. Hursomhelst. I lördags träffade jag Claes och Malins granne Niklas (pilot) och hannsesa kärring Malin (också). Niklas berättade att han vid ett tillfälle när Toto spelade i stan spelade trummor med just Toto. Han hade tydligen en vän som kände någon på Totos svenska skivbolag varpå de fick tillfälle att gå på en fest där Toto spelade men också stod för underhållningen. De spelade hela kvällen, men för att de skulle få litet andrum lät de de övirga gästerna vikariera för de olika bandmedlemmarna i omgångar. Niklas som kan spela trummor tog då naturligtvis chansen.
Det händer alltid något eljest när jag besöker mina vänner i den södra förorten. Nu skall jag återgå till groggen och Filip och Fredriks puckade valvaka. Och vem som än vinner i det amerikanska presidentvalet, kan det bara bli bättre. Kontraster.
Tags: MaCain, Obama, TOTO, USA