Låten i mitt liv – Pale Blue Eyes
Om jag får välja en enda låt som har betytt mest för mig är det förmodligast Pale Blue Eyes med The Velvet Underground. Det är en låt som jag känner är fundamentet i musiken, i mig och i allt som rock står för. Samtidigt är det en låt som Mamma älskar. Och mormor. Låten är tidslös. Låten lever sitt eget liv.
Pale Blue Eyes är på riktigt. På det sättet som Lou Reed beskriver kärleken i denna låt är i det närmaste religiöst. Det finns en hop med covers på denna låt. Allt ifrån R.E.M till Radiohead och vår egna Totta Näslund. Tottas version är magisk.
Jag vet inte riktigt vad det är som gör denna låt så fantastisk, men jag vet att jag kommer i trans var gång jag hör den. Pale Blue Eyes är en klassiker som står utanför allt annat. Samtidigt som The Velvet Underground skramlade ihop låtar som gjorde oljud till harmoni gjorde de romantiska låtar som denna. Otrolig bredd. Otroligt bra.
Lou Reed är, och var, en man med djup. En man som kunde förklara hur en ung människa med ångest kände sig i det postmoderna USA. Lou Reed var, och är, en man som har förmågan att göra en popdänga med djup. Lou Reed kunde, och kan, visa hur modern musik skall konstrueras på ett sätt som är större än klassisk musik. Lou Reed är en av de största kompositörerna som har funnits.
Och en av Lou Reeds största låtar är just Pale Blue Eyes. Denna låt ger en helt fantastisk syn på obesvarad kärlek utan bitterhet och utan begär. Pale Blue Eyes har hunger utan att vara girig. Pale Blue Eyes är en låt som slår allt, alltid.
Pale Blue Eyes är min absoluta favoritlåt. Tvåa kommer, utan konkurrens, Sunday Morning. Men det vet Ni ju.
Sundaymorning (bloggen) har en känsla som bottnar i The Velvet Underground. Deras låtar är hjärtat i allt jag skriver och i allt jag gör. Lou Reed skapade mer än en bara en låt när han skrev Pale Blue Eyes. Han skapade en trend för hur kärlek skulle beskrivas i den populära kulturen. Han satte ribban för hur en bra låt skulle låta. Han gjorde den bästa kärlekslåten genom tiderna.
december 18th, 2009 at 11:20 f m
den e väldigt bra, tycker även att totta gör den alldeles fantastiskt