Köttfest i Värnamo – bättre utan teve
I lördags tog jag mig till ned till Bruno Mathssons Plats på Storgatsbacken i Värnamo för att se min käre vän Klas Theorell sjunga med Värnamo Storband. Detta gjorde han som vanligt magnifikt. Dessutom hade han den goda smaken att trumpeta ut litet reklam för Sundaymorning. Man tackar.
Senare på kvällen visades det pissiga nödrim på storbildsskärm. Pisset var tonsatt med någon skit som antagligen skulle föreställa musik. Eurovision Song Contest kallas det visst. Trots Eurovisionens terrorattack var detta en riktigt bra kväll. Klockan tolv var det dags för kompis Micke att ställa sig på scen tillsammans med sitt band Padington. Det var klassisk gubbrocks-gung kryddat med lite Digilo och lite Hon vill ha puls. Nog så folkligt som skiten från Moskva. Med den skillnaden att Mickes gubbar tillockmed fick mig att röra på skankerna. Och det är inte helt vanligt. Jag var visserligen litet tydligare intoxinerad än tidigare på kvällen, men ingen fylla i Världen skulle ha kunnat få igång mig under melodifestivalen. Då hade det nog krävts litet tyngre saker.
Men hur dålig än teveunderhållningen var är detta tilltag ett stort lyft för Värnamo. Killarna på Harrys som byggt kultur kring först Ljungbydagarna har nu vänt sig mot Värnamo. Det får mig att vilja besöka min hemstad oftare. Tack för det!
Tags: Klas Theorell, Micke Martinsson, Padington