Jan Johansson och Kleerup
Den nionde november 1968 sätter sig en känd pianist i sin Volvo och kör mot Kalmar för en spelning på stora hotellet. I Sollentuna får bilen sladd och frontalkrockar med en flygbuss som är på väg till Arlanda. Jan Johansson blev 37 år gammal.
Jan Johansson hävdade alltid att han inte spelade speciellt. Han anslog tangenterna så som man gör, uppifrån och ned och i rätt ordning. Möjligtvis var han blind för sin egen talang. Möjligtvis var han gudomligt inspirerad. Vanligt spelade han dock inte.
Jan Johansson började spela piano 1942 och i början av 50-talet började han studera elektroteknik på Chalmers. Han spelade dessutom piano i Chalmersspexet. Han avbröt dock sina studier för att ägna sig åt musik på heltid. 1958-1960 spelade han tillsammans med Stan Getz och flera andra amerikanska musiker. Jan var den förste europeiske medlemmen i Jazz at the Philharmonic. 1961 började han samarbeta med Arne Domnérus och Georg Riedel. Jan tonsatte bland annat flera av Astrid Lindgrens texter. Däribland den högst psykedeliska ”Här Kommer Pippi Långstrump”.
Jan Johansson är formodligast mest känd för skivan Jazz På Svenska där han tolkar svenska folkvisor.
Anledningen till att jag tar upp denne fantastiske musiker är givetvis primärt att han var brilliant. Men det som fick mig att tänka på honom just idag var Kleerups medverkan i Debatt som jag såg i SvT-Play nu på morgonen.
Kleerup tvingas försvara att han tagit narkotika. Möjligtvis skulle man kunna ha synpunkter på att det är olagligt men eftersom jag inte på något vis är rättspositivist har jag inte ens några vettiga sådana att redovisa. Det Kleerup försökte säga var att de flesta av kritikerna i studion konsumerar en ansenlig mängd konst som är skapad under influens av olika mer eller mindre olagliga substanser.
Så är det naturligtvis. I stort. Idag är det förmodligen något mindre vanligt att unga artister drogar sig till inspiration. Med resultatet att dagens ungar lyssnar på Måns Zelmerlöw, Agnes och Danny. Som alla vet är betydligt farligare än knark.
Dessbättre finns det riktiga artister också. Jag menar inte med detta att droger är ett måste för skapandet av musik. Jag bara konstaterar att de ibland öppnar dörrar till själsliga platser som bara musiken kan förmedla till människor som inte tar droger. Det Ni njuter av i Beatles eller i ”Visa från Utanmyra” är bara förmaken till de rum som kan bli tillgängliga.
Jag påpekar dock ånyo att jag inte tycker att alla droger skall vara lagliga, jag tycker inte att barn skall knarka och jag rekommenderar inte någon att börja knarka. Men det jag kräver är att folk skall respektera andra människors val att göra vad de vill. Och kan Ni inte göra det kan Ni hålla Er till Måns Zelmerlöw, Agnes och Danny.
Tags: Droger, Jan Johansson, Kleerup
februari 20th, 2009 at 2:07 f m
Tjosan! Missa inte The Divine Baze Orchestra på Hellbar i Sundbyberg lördagen den 21 februari!
februari 20th, 2009 at 2:39 e m
Jag missar dem högst sannolikt eftersom jag är i Småland denna helg men mina läsare tycker jag kan ta sig ut till Sumpan på proggfest. /Mackan
februari 22nd, 2009 at 11:08 e m
Hej Mackan.
R.I.P. Jan Johansson. Rekomenderar alla att lyssna på honom, fantastisk.
/Mats