Idol – eller Lilla Melodifestivalen
Är för första gången gången på ett år tvingad att mer eller mindre titta på Idol. Tvingad i mening att jag är hemma hos vännerna Anna och Klas (Jocke med Kniven är som vanligt med och dricker grogg) i Hillerstorp och Klas vill gärna att jag skall se på Johan Palm och bekräfta hans, enligt Klas, förträfflighet. Denne unge sång och dansman valde tydligen att sjunga Coldplay förra veckan. Och det är ju fina fisken. Få se hur han sjunger i afton.
Annars är det litet som ett gäng fjotisar som tävlar om vem som kan låta mest som en riktig artist. Fast på låtsas. Anna B. sjunger Nothing Compares (Prince) och låter så bedårande att jag nästan kräks. Fast det finns natrurligtvis en botten som skulle kunna utvecklas till något om bara hon får rätt producent och om hon bara får rätt låtskrivare och on bara förstår att begränsa och hushålla med sina känslor och om hon bara…
Men å andra sidan är Idol bara en dålig och utdragen kopia på lilla melodifestivalen. Så klart. Jag sa att om Johan Palm väljer att sjunga Suede eller Radiohead (även om mina ogynna vänner inte tillerkänner mig denna spaning) denna vecka skall jag ge honom en chans. Han valde Suede. Det är gulligt och Johans juvala vibrato ligger ganska nära Brett Andersons riktiga dito. Men det blir inte mer. Inte ens när Lars (vad han nu heter) gör U2:s One blir det riktigt bra. Och naturligtvis. Inte sparka på den som ligger ned. Jo. Ställer man upp på ett spektakel där det är ungdomlig charm och oskuld som är måttstocken får man stå sitt kast.
Det finns talang i Idol men det är inte talang som vinner i Idol. Och om jag har fel vinner Alice S. eller Loulou L och då har jag gärna fel.
Tags: Idol
oktober 20th, 2008 at 8:17 f m
Grejen är ju att Idol möjligen kan ge lite skjuts åt en karriär som annars inte alls hade blivit av, men programmet kan inte göra storstjärnor.
Top Model har väl aldrig lyckats få fram en enda modell?
Är man så bra att man kan bli idol på riktigt, behöver man inte vara med i idol. Men det är klart, stormarknadsinvigningar, Postkodslotteriet och en del större firmafester behöver ju sitt…
Trist bara att kidsen (deltagare och tittare) blir bedövade av tramset. Och de borde lära sig sjunga. Jag var tvungen att stänga av ljudet åp ”One”, sätta på Johnny Cash-covern av samma låt och med djupt allvar i rösten säga till ungarna:
”Lyssna!”