Droger – rockens syster del 3
Har tidigare skrivit två inlägg om drogernas påverkan på den moderna musiken. Jag slutade med The Stone Roses och deras klassiska spelning på Spike Island i maj 1990.
The Stone Roses stod på höjden av sin karriär när de spelade för cirka 40 000 höga ungdomar denna sommarkväll på Spike Island. Stone Roses skulle dala och till sist dö efter denna spelning. Men det som de satte igång skulle bli 90-talets största rörelse. Både musikaliskt och drogmässigt.
När åttiotalets matrealistiska och litet cyniska era tog slut stod en hel generation och väntade i kulisserna. Många (speciellt i England) ansåg att åttiotalet var ett förlorat årtionde. Detta var ett resultat av den konservativa politik som förts i England. Även om detta kan diskuteras i sak var det ändå så denna generation upplevde saken. Och det var på denna grund de yttrade sig genom musiken och genom drogerna.
Efter det att klubbarna växte sig starka blev Ecstasy den nya drogen. Detta var en återgång till sextiotalets hallicugena droger. Och på samma sätt som punken främjade sig mot hippierörelsen på sjuttiotalet, protesterade nu popbanden mot klubbmusiken och allt som den representerade. Den nya tidens musiker som fötts på Spike Island ägnade sig nu åt kokain. Och heroin.
Och nu tog de inte bara dessa droger för att nå andra Världar i sitt rus, de sjöng dessutom om dem helt öppet. Låtar som Blurs Betlebum beskrev en grå vardag i det urabaniserade post-thatcheristiska samhället. Arbetslöshet, fotboll och droger. Även om medelklasspojkarna i Blur förmodligast inte haft några direkta sociala problem säger det ändå en del om den stämning som rådde i det brittiska samhället vid denna tid då drogerna var den enda vägen till en vackrare tillvaro.
De band som på riktigt var sprungna ur arbetarkulturen som Pulp och Oasis anspelade även de på dessa känslor, även om de inte var lika explicita i sina texter.
Hela nittiotalet handlade om drömmar. Inget var på riktigt. Ironi, droger och sex ersatte politisk medvetenhet och skönsång. Även om musiken från denna tid tar upp vardagens problem och sorger var det på ett väldigt romantiskt och verklighetsfrånvänt sätt.
Baksmällan kom långsamt. Tony Blair blev en bov, pojkarna i Blur nyktrade till och kokainruset lade sig åter i dvala i väntan på nästa motreaktion.