Control – En film om Ian Curtis
Jag såg om Control igår. Filmen är Anton Corbijns skildring av vännen Ian Curtis, som tog sitt liv 1980, dagen innan hans band Joy Division skulle ha åkt på sin första USA-turné. Det finns så jävla mycket att säga om detta och möjligen är jag sent ute, men det skiter jag i. Filmen är hursomhelst, enligt mig, förra årets bästa film. Anton Corbijn är bildkonstnär, fotograf, och videoregissör. Han har jobbat med artister som Echo & the Bunnymen, Front 242, Danzig, Nic Cave & Bad Seeds, John Rollins Band, Jonny Cash, Metallica, U2, Depeche Mode och inte minst hans första videogig; Joy Division. Det var så han träffade och blev vän med bandets sångare Ian. Ni känner säkert igen honom och om inte har Ni sett hans arbete. Filmen är i det närmsta hypnotisk och därtill svartvit. Jag skall inte avslöja för mycket men åtminstone ger Er en liten teaser.
Tony Wilson var en tevekändis som hade gjort litet fåniga inslag för BBC som alla gick ut på att han gjorde sig illa eller blev bortgjord. Han tröttnade givetvis på detta och började på Granada TV i Manchester som programledare för ett lokalt musikprogram. Programmen blev väldigt kända för att de spelade både post-punkband och punkband och därtill live. När Sex Pistols den 4 juni 1976 spelade på Lesser Free Trade Hall var det fyrtio betalande gäster. Några skulle komma att skapa The Happy Mondays, en skulle komma att starta Simple Red och fem av dem skulle bli Warsaw, som skulle bli Joy Division och som efter Ians död slutligen skulle bli New Order. Pistols viktigaste spelning följdaktningen. Men inte för Sex Pistols.
Tony Wilson hade lovat att han skulle uppmärksamma Joy Division på Granada, när de släppt sin första EP, viket de nu gjort och den stora dagen för deras tv-debut var äntligen där. Men Tony visade bara Ep:ns konvolut och gav inte heller någon kommentar. Detta gjorde Ian Curtis så förbannad varför han nästa gång han stötte på Tony Wilson på en pub, strax innan deras egen spelning, skrev ett kort meddelande på en lapp som han gömde i handflatan, han gick snabbt fram till bordet där mr Wilson satt och konverserade ett annat ungt band. Ian drämmer handen i bordet och blåser röken i ansiktet på Wilson, som inte reagerar, Curtis: ”Du är en idiot, en kärring och en fitta är du”, Wilson: ”Varför är jag det?”, Curtis: ”Du spelade inte oss”, Wilson; ”Då gör jag det nästa gång”. Curtis återgår till bråket de har med ett annat band som skall spela samma kväll. Kvar vid bordet sitter fyra gapande tonåringar och en leende blivande producent för Joy Division. På lappen står det :
Joy Division
You´r Cunt!
Tags: Anton Corbijn, Control, Ian Curtis, Joy Division
september 25th, 2008 at 8:39 e m
Hej Mackan.
Tänkte skriva lite om filmen. Men jag vet inte om jag har sett hela. Vi har ju varit lite trötta de gånger vi tittat på filmen tillsammans. Kan ha berott på lite starkare drycker plus att det har varit ganska sent=)
Men åter till filmen. Jag tycker att den är väldigt bra. Mycket beroende på Anton Corbijn, en fantastisk bildkonstnär. Har väl inte lyssnat så värst mycket på Joy Division. Men det jag har hört och musiken i filmen är bra.
Jag kan varmt rekomendera filmen till alla.
/Mats
september 25th, 2008 at 9:31 e m
De speciella med denna ”musikfilm” är att det är förvånadsvärt lite musik i den. Filmen handlar ju om Ian Curtis och inte om Joy Division. Och som Du säger en oerhört vacker film. Sorlig, rolig och vacker.
december 20th, 2008 at 9:47 e m
[...] hade jobbat med Anton Corbijn (se tidigare inlägg) som även arbetat med Depeche Mode. På något sätt är detta det enda dåliga Anton Corbijn [...]