Christmas Island – en julklapp för livet
Allt sedan jag var en liten spoling har jag facinerats av mörk musik. Jag lyssnade som tolvåring på Depeche Mode från våren 1982 och jag älskade det. Det var allt jag klarade av just då. Jag fattade inte riktigt skivorna Constructions Time Again och Some Great Reward även om jag gillade dem på ett ytligt plan just då. Framförallt Some Great Reward har jag lärt mig att älska som en av Depeches bästa plattor på senare år.
När jag såg DM i Scandinavium den 25 april 1986 slog dock bomben ned på riktigt. Hela konserten var bäst. Detta var det första jag såg live. På den tiden fanns inte MTV och att se sitt band rörligt och live var en uppenbarelse bara det.
När vi kom in i arenan spelade de Kraftwerk i PA-anläggningen. Stämmningen var magisk. Framför scenen var en svart ridå. Förväntan var enorm för en sextonårig valp från Forsheda. Det var utan tvekan en av mina största ögonblick i livet. Det var nu det gällde. Kunde Depeche stå upp mot alla de historier jag hört om AC/DC och Iron Maiden? Det skulle visa sig med råge att det var sanning i så mån att jag tjugotre år senare fortfarande i grunden är synthare.
Den svarta ridån fick något rött bakom sig i samma stund som Scandinavium blev svart. Sakta och långsamt tonades Christmas Island upp. En instrumental och närmast klassiskt kolsvart låt. Jag hade aldrig hört denna skapelse innan. Konserten var den bästa jag varit på men Christmas Islands svarta gung gjorde mig svart för evigt. Efter denna inledning var jag musikaliskt vuxen.
Tags: Christmas Island - en julklapp för livet, Depeche Mode
maj 9th, 2009 at 10:09 e m
Eftersom min första konsert också var med DM – fast några år senare – förstår jag exakt den känlan. Har för mig de spelade Pimf, innan draperiet föll då…. Det var väl 1991?
maj 10th, 2009 at 10:42 e m
Nej det var 1988 och music for the masses, skäms på er
maj 10th, 2009 at 10:48 e m
Nej Du unge herr Berg. 88 var Nitzer förband och då starade bandet med PIMPF. ¨¨¨¨¨¨