Halden ær en helt unik plats på flera olika sætt. Førutom att det var hær Kalle Dussin togs av daga och att staden ær en vældigt vacker plats, finns hær dessutom ett levande och sjudande musikliv.

Halden har ungefær trettio tusen innvånare i kommuen. Ungefær som Værnamo med andra ord. Men dær Værnamo har kyrkor och små plastindustrier har Halden pubar och restauranger. På sommaren manifesteras denna rika kultur genom trubadurer, utekonserter och inte minst med Norges motsvariget till Allsång På Skansen: Allsång På Grænsen. På vintern ær det som alltid litet mindre puls men ændock lite rusigt.

De senaste åren har Norge vuxit som musikland. Band som Kaizers Orchestra, Lindstrøm, Røyksopp och Donkeyboy har satt det norska trolska fjordsoundet på den musikaliska værldskartan. Men på samma sætt som ingenting kommer från ingenting har alltid det som gror sina røtter i næringsrik mylla. Halden utgør en av de frodiga jordarna som den nya norska musiken har sin grund i.

Som barn var vi varje sommar i Halden på væg upp eller ned från fjællen. Då på den tiden var staden sømnig, skitig och ganska menløs.  Med tiden och med en allt starkare ekonomi har Halden vuxit till en liten pærla vid Ringdalsfjordens væstra strand. Den magnifika fæstningen vid Fredriksten utgør fonden før tusentals små vita træhus och alla de som dæruti bor.

Men det geografiska læget och den gda ekonomin ær inte i sig nog før att førklara Haldens nuvarande status. Genom alla år har musiken varit central hær. En pub utan levande musik ær inte att tænka på helt enkelt. Och allt eftersom har Halden blivit ett namn som tas på størsta allvar i det norska musiketablissemanget. Kritiker och artister med tillhørande entourage vallfærdar till den norsk/svenska grænsen før att lyssna på och prata om musik.

Mitt favorithak heter Siste Reis. Det var hær man førr om tiden tog en drink i væntan på tåget. Nær jag før førsta gången satte min fjuniga fot på Siste Reis møttes jag av en vægg av ciarettrøk, ruffiga mænniskor och The Sonics. Vi hade varit på en større familjetillstælling och hade således klanderfria svarta kostymer på oss. Vi væckte en viss uppmærksamhet då de øvriga prissarna i lokalen mer drog åt Robert Smith-hållet vad beklædnad anbelangar.

Nær jag klev fram till baren och frågade om det gick før sig att ønska musik var det med viss tvekan den skivvændande bartenden nickade bifall åt min fråga. Skivsamlingen på Siste Reis ær imponerande. Chansen att få høra Sonics eller Pixies på Harrys i Værnamo ær førsumbar men eftersom Værnamo ær min enda referens før hur en småstads kultur låter var jag aningen skeptisk nær jag frågade om han ville spela Velvet Underground. Min tveksamhet førsvann emellertid ganska snabbt nær  han tittade upp på mig med ett helt nytt ljus i øgonen och sa: ”Velvet ja, Ackurat”. Och sen blæddrade han fram en livevinyl med Velvet från 68 och spelade från børjan till slut.

Det är en skön indiehelg mitt i de djupa Småländska skogarna. Hultsfred har ju tappat litet terräng i förhållande till alla andra festivaler som poppat upp de senaste åren. Inte för att Hultsfred blivit sämre men för att de andra blivit bättre och fler. Jag tror att Rookiefestivalen är ett bra sätt att återföra Hultsfred på den musikaliska kartan i Norden.

På årets festival spelar allt ifrån Detektivbyrån och Guldgossen till Beldina Malaika och Florence Valentin. Totalt gästas festivalen av ett 25-tal band. Några kända andra helt enkelt rookies i sammanhanget.

Hela bandlistan och övrig information får Ni om Ni går in på Rockparty.se

Trevlig Festival!

Förr om åren var jag mer benägen att gilla hela grejen med att ligga i en dyngpöl och dricka sprit dygnet runt. Nu är det mest eländes elände runt själva musiken. Men när man väl står framför scenen de där skälvande minuterna innan konserten skall börja inser man att det är värt varenda meters plöjande genom snusket och lorten.

Denna vecka kommer jag att lista de fem bästa konserterna från årets Roskildefestival. Jag börjar imorgon med nummer fem. Håll ut.

Roskilde upplever sin varmaste festival i mannaminne. Men det gæller inte banden. Det ær ganska intetsægande akter med några få undantag. Dæribland Håkan Hellstrøm som igår gjorde en formedabel konsert på samma scen som just nyss Lundell læmnat. På Håkan var det packat med mænniskor och på Lundell ett par futtiga tusen. Jag återkommer med recensioner av bland annat Håkan, Pet Shop Boys och Trentemøller.

Vad tyckte jag då om Ulf Lundell? Ja det mest objektiva jag kan komma på ær att han hade en rutig skjorta!

Här några klipp från publiken då Roger Waters framförde ”The Dark Side Of The Moon” 2006.

Några rörliga bilder blir det förmodligen inte då vår kameraman hoppat av i sista stund. Men vi utlovar länkar, intervjuer och naturligtvis spännande betraktelser över musiken, livet och alltting. Håll till godo!

10. Håkan Hellström – 2001

En perfekt solig och varm eftermiddag på festivalen. Vi var lagom intoxinerade och Håkan spelade Sjösala Vals innan konserten.

09. Kraftwerk – 1998

Mitt första Roskilde. Inte alls lagom på något sätt. Men Kraftwerk kommer jag ihåg att jag tyckte väldigt bra om. Stor stund för an gammal synthare.

08. Kaizers Orchestra – 2001

Hade aldrig hör dessa zigenar-feta bergen-rockare innan den där natten då jag gick utanför det gröna tältet och liksam drogs in i gemnsakapen där inne. Det var en av de mer abstrakta musikaliska uppleverlsena i mitt liv.

07. Bob Hund – 2002

Bob Hund på orange scen. Tidig kväll och 60 000 människor står och väntar på det lilla indie-bandet från skåne. Hälften har förmodligen inte en susning om vad som väntars skall. Ingen blev besviken.

06. Kent – 2003

Även denna gång ett gammalt svensk indie-band på roskildes stora scen. Fast nu mitt i natten och som det passar. Mer än en tår letar sig ned för min kind.

05. Tech 9 – 2004

Jag och kusinen Davd slank in på den minsta scenen och fick en av våra livs bästa hiphop-upplevelser.

04. Morrissey – 2004

70 000 tillsammans efter en perfekt dag. Efter Morrisseys spelning året innan var förväntningarna så där lagom för att de med råge skall kunna överspolas av att han öppnade med Panic och därefter First Of The Gang To Die.

03. Niel Young – 2008

En himmelsk musikalisk och andlig upplevelse. Man var på Woodstock och på

The Last Waltz samtidigt. På riktigt.

02. Pixies – 2003

Strax efter bandets återförening och jag blir som en tonårsflicka när Frank Black intar scenen.

01. Roger Waters – 2004

Trots att jag hade min livs värsta tid under denna period är minnet av Waters ”The Dark Side Of The Moon” något som jag kommer att bära med mig in i graven som något stort. riktigt stort.

Nu börjar bandlistan inför årets Roskildefestival bli färdig. Personligen tycker jag att det kunde vara bättre. Men det kunde vara betydligt sämre också. Normalt sett borde jag antagligen tycka att årets band håller hög standard. Det är bara det att jag sett dem. Allihop. De flesta hursomhelst. Några dessutom flera gånger.

Trots detta är det några guldkorn som jag med glädje ser fram emot: Nick Cave & The Bad Seeds. Såg visserligen Nick förra året men då utan The Seeds. Oasis. Har av någon outgrundlig anledning aldrig sett dessa arbetets söner live tidigare. Pet Shop Boys. Har nytt och väldigt bra matreal. Ett helt annat nytänkande än Depeche Mode. Fula gubbar möjligtvis men det skall bli kul att se. Coldplay. Höstens bästa konsert kan bara mynna ut i en sämre upplevelse men det får bli extremt mycket sämre än i Globen för att det skall bli dåligt. Håkan. Håkan är alltid bra. Spelar han under den danska eftermiddagssolen är det en helgjuten succé.

Så till några band jag inte sett tidigare: Madness. Bara att hoppas att de inser ett deras nutida musikaliska roll är ytterst marginell. Och att detta leder dem till slutsatsen att de bör bjuda Roskilde på en nostalgitripp av stora mått.

Slutligen till festivalens höjdpunk: Glasvegas. Det är så bra att hälften hade varit nog. De skall spela sent på natten. Hoppas jag. Jag vill rida på natten med Glasvegas svarta toner och jag vill möta morgonen surfandes på den bitterljuva gryningskänslan som bara sista natten på Roskilde kan ge. Sunday Morning.

Håll Till Godo!

Visst kryddas spektaklet om det är bra orkestrar som spelar. Men den otroligt härliga stämningen är allt. Alla som tror sig ha upplevt festival och inte varit på Roskilde svävar i naiv okunnighet. Och jag kan med intill visshet gränsande sannolikhet utlova en fantastisk upplevelse.

Förra året satt jag en hel natt och berättade rockhistorier för ett gäng ungdomar vid vårt tält. Inte något konstigt med det. Trodde jag. I höstas var vi dock på Båten Paricia i Stockholm. Min vän Fytne var raketfull och stod och snackade kärnkraft med en ung herre vid en av barerna. Jag stod vid sidan av så länge jag orkade. Men när jag insåg att jag inte skulle få hem Fytne om jag inte tog tag i situationen på en gång stegade jag fram och sa till på skarpen.

Den unge herren sa då till mig: ”Mackan?” Ja, sa jag. ”Du är vår idol!” ”Vilkas idol?” replikerade jag litet uttråkat. ”Va fan” sa han. ”Du höll ju hov för oss en hel natt. Jag har aldrig haft så kul. Du är anledningen till att vi kommer att åka till Roskilde igen.” Eftersom även jag var relativt onykter sa jag bara: ” Va bra.”

Så Ni ser! Om Ni inte blir ett dyrkande härke i Roskilde, så blir Ni en idol.

AMON AMARTH (S)
Vikingemetal iført kampklar rustning.

BADDIES (UK)
Svedig indie-rock på stjernekurs.
CANCER BATS (CAN)
Hardcore med sydstatssmag.

COLDPLAY (UK)
Forløsende guitarrock i stjerneligaen.

DARKANE (S)
Melodisk thrash-metal i den stolte vestsvenske tradition.

DEICHKIND (DE)
Underholdende techno-rap.

DOWN (US)
Hårdtslående sydstatsmetal.

DUNGEN (S)
Svensksproget sommersyrerock.

GET WELL SOON (DE)
Indierock med Balkan-bismag.

KATZENJAMMER (N)
Sørøver-folk med rød læbestift.

KLOVNER I KAMP (N)
Hiphop-helte vender tilbage.

MADNESS (UK)
Legendarisk ska-pop.

OASIS (UK)
Melodistærk stadionrock.

SATYRICON (N)
Muskuløs black metal fra det højeste nord.

SKAMBANKT (N)
Revolutionær hårdrock på syngende norsk.

SLIPKNOT (US)
Maskeklædt og kulsort thrash-metal.

THE SOFT PACK (US)
Charmerende sjusket postpunk.

MARNIE STERN (US)
Indierockens største guitarvirtuos.

YOGA FIRE (N)
Melodiøs guitarpop fra folkekære hiphop-stjerner.