Carl-Petter Berg – en musikalisk resa
Min kusin Carl-Petter är sju år yngre än jag. När jag pluggade på Högskolan i Växjö, läste han på ett av Växjös gymnasium. Han hade då ett death metal-band som hette Hypnosia.
Jag var inte på något sätt inne på den typen av musik, men eftersom det handlade om Calle gav jag musiken en chans. Att de var mycket begåvade hörde jag på en gång. Och jag gav dem möjligheten att spela på Sivans (studentpub som jag då var ordförande för). Det var vid en så kallad pumptömning. Det innebär sista kvällen för säsongen då hela öllagret skall säljas ut till, under kvällen, dalande priser.
Vid denna tiden var det indie som gällde och publiken hade förmodligen förväntat sig något i den stilen när Hypnosia steg på scenen. De var nästan blott pojkar i långa raka frisyrer. Efter hälsningsfrasen ”we are Hypnosia” slog den stenhårt mörka och tekniskt perfekta musiken emot publiken, som först bara stod gapande och tysta. Men efter en halv minut var succén ett faktum. Folk blev som tokiga och jag tror mig veta att Hypnosia varken tidigare eller senare upplevt denna publikkontakt. Och än idag får jag nostalgiska kommentarer om detta band och denna magiska kväll på Sivans i Växjö.
Nåväl. Tiderna förändras och band splittras. Kusinen Calle gick vidare i livet och ubildade sig och allt det där, men han höll hela tiden kontakten med musiken. Han spelade inte i något band men gitarren var en ständig följeslagare. Och förra året träffade han ett gäng musiker som behövde en ny basist. Lägligt nog hade Calle just tagit upp basen som förstainstrument. Och eftersom bandet fattade tycke fick han plats i bandet som heter The News och som ironiskt nog spelar en typ av Indiepop.
Bandet som har sin bas i Malmö och Köpenhamn kommer inom kort ut med sina första låtar. Jag vet knappast hur de låter ännu men Sundaymorning kommer att följa utvecklingen med intresse. Litet nepotism får jag allt unna mig.