Bra musik måste inte svänga – men det hjälper
Efter att ha läst Hustyskens begåvade spaning om den tyska musikens kvaliteter kände jag att jag måste komplettera bilden en aning.
Håller naturligtvis helt med om vad det är som svänger och vad som inte svänger. Jag tror att jag har en del i denna analys. Jag har lärt mig mycket musik genom Hustysken. Vi lärde varandra att lyssna på musik utan förutfattade meningar. Kraftwerk var ett av mina bidrag i detta utbyte. Jag var den ende bland vännerna som hade varit synthare. Att Hustyskens smygsynthande var på allvar förstod jag när han gifte sig med en synthare.
Kraftwerk svänger. Och det beror delvis på att herrarna Hütter och Schneider kommer från en klassisk miljö. De studerade för den legendariske kompositören Karlheinz Stockhausen som inspirerat grupper som Tangerine Dream, William Orbit och Isländska Björk. Några av Stockhausens elever utvecklade ideérna och blandade dem med popmusik. Denna genre kallas i dag Krautrock. Stockhausen gick tillbaka till de musikaliska grunderna. Innan klassisk musik kallades för klassisk var det improvisation som gällde. Kompositörens noter sågs som en röd tråd och utgjorde ramen för det virtuosa inslagen i en föreställning. Det var först på artonhundratalet det blev fint och stelt med klassisk musik.
Stockhousen tog detta ett steg längre. Hans musik bygger på två principer och en ickeprincip; Minimalism, improvisation och inga upprepningar. Ralf och Florian ingick i den grupp av musiker som på detta organiska sätt skapade unik (i ordets rätta bemärkelse) musik med Stockhausen.
Kraftwerk började på detta sätt men utvecklade sedan ett elektroniskt kretskort som kunde slumpa fram tonföljder. De tog härmed bort individens betydelse för musiken. Väl där kände de att det inte gick att komma längre på den vägen. Istället tog de vara på minimalismen. Kraftwerk använder teman istället för melodier. Dessa återkommer medan de monotona bakgrunderna varieras. Genom de hypnotiskt sublima basgångarna lyckades de med att göra kall och perfekt elektronisk musik både svängig och andlig.
Efter det har den mesta elektroniska musiken varit tråkig och obegåvad. Anledningen är att folk trodde att det räckte med en synth för att göra bra musik. Och det är lätt att göra tonala och taktfasta stycken med hjälp av synthar som inte låter dåligt. Men utan den riktiga förmågan blir det bara tillrättalagda ljud. I början av åttiotalet startades en uppsjö av nya band som endast använde sig av synthar. Depeche Mode valde synthen av ekonomiska och praktiska skäl. De kunde förvisso inte spela men de kunde göra låtar som bottnade. Musiken visade något grundläggande som inte kunde sägas med ord. Detta abstrakta något är själva poängen med musik. Det innersta och renaste hos en människa går inte att förklara men med en låt kan miljoner människor förstå. Kan man göra musik från botten spelar utförandet ingen roll.
Oftast leder en äkta musikalisk förmåga till att man gör musik som svänger. Och därför är det mesta som är bra också svängigt. Men eftersom svänget i sig inte gör en bra låt finns det även äkta och bra musik som inte svänger. För mig handlar det nästan alltid om en speciell känsla. Något utsatt och bräckligt som inte kan vara för inbjudande. Musik som talar om för min själ hur det är att vara ensam och utsatt. Har man inte varit där själv kan man bara förstå på ett intellektuellt plan. Men men med musik kan man förstå utan att veta. Har man erfarenhet av detta själv kan musiken ge tröst och känslan av samhörighet.
Jag tänker på band som Joy Division, Sisters Of Mercy och kanske även Broder Daniel. Dessa band svänger inte för att de inte kan. De låter bara bli. Storheten i detta är att det inte flörtar. Det är ocharmigt och jobbigt. Och just därför desto personligare när man väl förstår.
Ian Curtis i Joy Division fick vid en intervju frågan om han tyckte att Joy Divisions musik var vacker. Han svarade: En del är vackert, en del är inte menat att vara vacker. Svängig musik har (som hustysken så elegant påpekar) sina rötter i den amerikanska afro-anglosaxiska blandningen. Osvängig musik är europeisk. Och ger uttryck för det allvar som jag tycker det finns för litet av. Osvängig musik är för det mesta ytlig och tråkig. Men i de fall då avsaknadet av sväng utgör fundamentet för den subtila musikaliska kommunikationen kan denna musik vara det vackraste som finns.