Bandnamn – söndertänkta funderingar
När vi startade våra olika (alltid synth) band i tonåren var alltid imagen viktigare än att på riktigt ställa sig i replokalen och börja spela. Namnet på bandet var viktigare än själva bandet. Vi hade en idé. Det var inte det att ytan var primär, men vi visste att idén var värdelös utan ett säljande paket. Om inte folk ville lyssna skulle heller ingen höra. Jag var fast övertygad om att vår musik var bra (vilket nästan alltid var en villfarelse) så det gällde alltså att få så många som möjligt att lyssna. Det gjorde ingen och namngivningen tog långt mer tid i anspråk än själva spelandet.
De flesta av dessa bandnamn var pekorala katastrofer, men några namn var synthigt snygga och det var också dessa namn som prydde de band som var relativt bra. Har alla bra band snygga namn? Kan ett dåligt band ha ett snyggt namn? Blir ett dåligt band bra med ett bra namn? Blir ett bra band dåligt med ett fult namn?
När jag nu tre timmar senare (och mycket googlande men mestadels med Pär Berglund rådfrågande) söker formulera ett svar på de, som jag trodde, infantila frågorna förstår jag att det inte är möjligt att med trovärdighet ge ett adekvat svar på dessa frågor. Jag hyllar vanligtvis min subjektiva förmåga att rangordna objekt. Det är liksom hela idén med min blogg. Det som gör frågan om namn på band så extra ordinärt, är att jag helt enkelt inte kan kan skilja den lingvistiska estetiken från den tonala.
Således har de jämförbart aktuella orkestrarna redan i förväg etablerat ett estetiskt referensbibliotek i min frontallob. Jag kan med andra ord inte värdera namnet på ett band i sig om jag redan i förväg skapat ett värde kring musiken. Återstår då att lista de band (namn) som jag aldrig någonsin hört. Och det verkar inte som en helt given lista på en musikblogg.
Får trots allt krumbuktande försöka krysta fram några exempel. Men jag kan inte för mitt liv värka fram ett enda dåligt band som äger ett vackert namn. Däremot är det uppenbart att det finns minst tre fula namn på band som är riktigt bra. Min slutsats är att dåliga band är konsekvent dåliga på allt medan bra band kan ha fula namn som de med bra musik över tiden formar om till bra bandnamn. Klart som korvspad.
Kent är ett fult namn. Kent på ett skivomslag är konst. Pretto-konst. När jag ser ordet Kent i rätt typsnitt tänker jag väldig sällan på Estonia-Kent. Jag hör musik.
The Beatles. Skalbaggarna. Litet äckligt faktiskt, om det inte vore för att namnet innehåller mer kultur än Norges totala efterkrigshistoria. Men namnet i sig är inte vackert.
The Hives. Om det inte varit för att Pelle Almqvist och hans fina orkester laddat detta ord med sin eleganta fagesta-attityd hade en googlesökning på ordet sannolikt gett mer än 1000 träffar på ämnet veneriska sjukdomar.
januari 16th, 2010 at 10:53 f m
Fast Beatles är ju dubbeltydigt. Dels skalbaggar, fast felstavat så att man får in ett beat, alltså ett taktslag i namnet.
De var influerade av Buddy Holly, vars kompband hette Crickets, alltså syrsorna. Fränare än så var det inte på den tiden.
januari 16th, 2010 at 6:02 e m
Jag böjer mig i ödmjukhet. Du får nog hålla på att bilda mig tills någon av oss dör.