Air – Ett geografiskt minne
När jag för första gången flyttade till Stockholm 1998 var jag tämligen värdelös på den stockholmska geografin. Detta manifesterade jag för mina vänner då jag skulle på middag hos en arbetskollega.
Jag bodde inneboende hos en vän på Björngårdsgatan på Söder och middagen skulle hållas på Wollmar Yxkullsgatan som också ligger på Söder. Knappt tio minuter om man nyttjar apostlahästarna. Det hade jag emellertid fått för mig att jag inte skulle göra.
Till saken hör att jag senare på kvällen skulle resa till Örebro i ett tjänsteärende och hade för detta ändamål fått låna en bil. Min tanke var således att packa bilen, köra till middagen och därefter köra direkt till hotellet i Örebro.
Problemet var bara att jag inte hade formulerat någon idé om hur jag skulle ta mig från punkt A till punkt B. För Er som känner dessa kvarter vet också att, om man snirklar sig ut från Björngårdsgatan till Götgatan och där tar höger och kör gatan ut till Skanstull för att därefter ta vänster in på Ringvägen och Renstiernas Gata ner till Stadsgårdskajen, inte har optimerat sin färdplan om man med akt och mening vill till Wollmar Yxkullsgatan. Jag förstod att jag kört fel när jag upptäckte det kungliga slottet på min vänstra sida. Då vände jag och körde tillbaks till Söder. Men väl vid Slussen valde jag att köra fel igen och hamnade ånyo på Medborgarplatsen. Då gav jag upp och felparkerade (naturligtvis) bilen på Götgatan.
Istället ringde jag min kollega och förklarade att jag var på Medborgarplatsen och att jag ville ha instruktioner för hur man till fots skulle ta sig därifrån till lägenheten på Wollmar Yxkullsgatan. Han undrade varför jag kört bilen 500 meter i fel riktning och parkerat. En ganska rimlig fråga som trots sitt berättigande inte kunde besvaras just då. På vägen till den rätta adressen passerade jag lägenheten på Björngårdsgatan, det vill säga själva utgångspunkten för hela spektaklet och det var då jag beslutade mig för att köpa en karta över Stockholm.
Denna historia hade kanske försvunnit i minnets dunkla vrår om det inte varit för att jag under min ofrivilliga rundtur samtidigt lyssnat på P3 som denna kväll spelade igenom en ny popskiva med ett franskt band som jag aldrig tidigare hört. Bandet hette Air och den nu legendariska skivan var Moon Safari.
De romantiskt mjuka melodierna satt som Konrads Kalasklister vid de perfekt programmerade poptakterna. Och mina tankar flög iväg till barndomens drömska känsla framför tevens Barbapappa. Kanske var det denna distraktion som jag skulle ha angivit som svar på kollegans transportekniska fråga. Men det hade varit en allt för govyxad version av verkligheten Och dessutom hade det varit högst orättvist att lägga denna, min geografiska brist, på pojkarna i Air.
Air och Daft Punk (bland andra) utgjorde en renässans för den franska popen. Visst fanns det bra fransk popmusik på åttiotalet men den lät inte speciellt fransk. Det litet sfärriska soundet, som jag sätter samman med Barbapapa, fanns i mycket av den finstämda franska populärmusiken på sextiotalet. Först med Moon Safari hittade den franska popen hem igen. Även om jag var helt borta.
januari 12th, 2010 at 6:37 e m
Ha! Rolig historia. Och om du ändå är på Wollmar Yxkullgatan nån mer gång kan du ju passa på att slinka in på SLM. Skulle vara kul att få en rapport därifrån. Vad spelas det för musik på en läderbögklubb?
Det är sånt man går och funderar över här i småstaden.
januari 13th, 2010 at 12:02 f m
Skall ta med MusikYngve Dit och därefter avlägga rapport.
januari 18th, 2010 at 10:26 e m
Lovar att det kommer en google maps tag i nästa middagsinbjudan
januari 20th, 2010 at 12:48 f m
Tackar, men nu hittar jag ganska bra på egen hand. Men jag ser fram emot en bit mat