Per Gessle – genom mina ögon
Såg på måndagskvällen (natten) de två första avsnitten av I ditt ansikte. Jävligt roligt och inte minst på grund av Magnus Betnér som av Bobbo Krull tvingades att ståuppa inför de grupper han oftast hoppar på. Jag fortsatte med Inget är heligt som är en ståupp som Betnér gjorde på Storan i Göteborg förra året. Han brukar säga att andra komiker kör med skämt och sånt och det tycker han är jävligt fegt. Han säger helt enkelt vad han tycker på ett sätt som provocerar otroligt mycket om man inte håller med, men lockar till garv för oss som till största delen håller med. De som inte håller med men ändå är öppna, skrattar även de och på så sett får han de små världsförändrarna att tänka till en gång extra. I bästa fall. Eljest är det hursomhaver jävligt kul. En sak som han ger sig på är Per Gessles musik. Denna sak kan för en otränad omvärldsanalytiker te sig tämligen oviktig. Men som Ni säkert gissat har dessa kulturella plebejer naturligtvis helt fel. Mitt förhållande till Per Gessle består av i grunden tre saker. Den första är av personlig natur, den andra av förpubetal och den tredje av intellektuell art.
När jag var barn hade vi sommarstuga på ett stugområde nära smålands (bodde i Forsheda i Småland) riviera i Halmstad. Innan jag blev synthare på sommarlovet mellan sjuan och åttan var jag Mammas gosse och inte någonsin bjuden på party och inte gjort en långtradare heller. Det var under denna tid jag utvecklade min talang för historieberättande. Mitt liv dög åt mig men inte åt mina skolkamrater.
Åsa hette hon. Hon var söt. Och vid ett tillfälle när vi satt på fotbollsplanen bland stugorna och käkade snusklubbor, berättade hon (hon är numer gift med Jörgen Persson, pingisspelaren) om hur många killar hon haft. Eftersom hon gjorde intryck av att tycka att mängden killar var själva USP:en för henne sa jag att hon kunde bli ihop med mig så blev det 14 killar (eller vad det nu var) på hennes lista. Hon log och jag frågade chans och hon sa ja och gjorde slut. Jag hade haft mitt första förhållande. Den version som erbjöds forshedaborna var reviderad. Det bästa var emellertid att hon var kusin med Per Gessle.
Ungefär vid samma tid tog jag mod till mig och bad Mårten Kastanius att fråga chans å mina vägnar på Petra Andersson (sötare). Och det gjorde han med sådan akuratess att han bad mig att fråga chans å hans vägnar på Petra Andersson. Det gjorde jag och gick hem och satte på Gyllene Tiders nya skiva. Till tonerna av Hon vill ha puls upplevde jag min första kärleksnervösa väntan. Innan dess hade jag lyssnat på Gyllene Tiders två första skivor ett tag. Mina sexuella tankar mognade i takt med Tuff tuff som ett lokomotiv, Flickorna på tv2 men framförallt med Billy. Per Gessle påverkade med andra ord mig profant i mina första vuxna tankar.
Efter de guldglimmande tiderna gjorde Per Gessle en soloskiva i eget namn som pekade åt ett riktigt intressant håll. Den sålde röv och sen valde han att gå och fiska. Därefter gick Gessles karriär lika bra som den musikaliska kvaliteten gick åt helvete. Betnér uttrycker det som att nödrimmen står som spö i backen men att Gessle inte har respekt nog för fansen att åtminstone fylla skivorna med dåliga texter utan att därutöver lägga till tjallalalla och veeejhejhej. Fy fan vad tråkigt.
Numer skiter jag i Gessle, men han har fortfarande min respekt för Åsa, Petra men framförallt för Billy.
Tags: Gyllene Tider, I ditt ansikte, Magnus Betnér, Per Gessle
september 25th, 2008 at 5:03 e m
Att göra narr av Gessles låttexter är ungefär som att sparka in öppna ladugårdsdörrar. Att göra narr av hans låtar visar mest att man inte gillar musik. Även jag som inte lyssnar på Gessles musik, om det inte är av misstag eller under tvång, uppskattar hans musikaliska geni.
Nåväl, Betnér är därför rätt fånig ibland, men trots allt på ganska kul sätt. Programidén är väl sådär… jag hade hellre sett Betnér sitta ner och under lugna former diskutera åsikter, filosofi och teologi med dem han hoppar på.
DET hade varit både intressant och roligt.
/Funkis-Johan
september 25th, 2008 at 5:43 e m
Jo det är klart att filosofiska rummet i teve med Betnér hade varit trevligt. Men inte på prime time i Kanal 5. Javisst är det fånigt att gnälla på Gessles låtar. Cervantes är annars en av mina favoritförfattare.